past bedtime

Mitt bloggande går verkligen i perioder. Just nu känner jag mig för nere för att skriva. Eller nere och nere.. snarare less, nervös och stressad. En massa olika känslor på samma gång, och då känner jag inte för att skriva, ungefär. 

Har en liten panikattack just i denna stund faktiskt, klockan halv fem på morgonen. Och ja, det är väl ingen överraskning att det är skolan det handlar om. Men som jag sagt tidigare så har jag bara mig själv att skylla på över situationen, vilket gör det ännu jobbigare. 

För det första så hade jag ett tajt schema redan från start, jag var väl medveten om att jag skulle läsa på över heltid, att jag egentligen inte ville plugga, men tänkte på pengarna och att jag är "dum" som inte utnyttjar min barnpension. Jag dök med huvudet före, mot min egen vilja, och det skulle jag aldrig ha gjort. Det blev faceplant. Big time! Hade ju redan erfarenhet av ämnena jag läst tidigare på Komvux att jag inte har någon bra självdisciplin när det gäller "självstudier" och att jag dessutom var enormt skoltrött redan i höstas. Så dumt alltihopa. Detta blandat med en massa missförstånd från min sida och att jag förra veckan upptäckte att jag hela tiden studerat med fel bok i kursen Webbdesign (fråga mig inte hur, jag vet inte själv), har gjort att jag nu är.. körd.. i stort sett. Det är ju inte direkt betygen jag tänker på, utan pengarna. Tänk om jag blir återbetalningsskyldig? Kanske inte för CSN (man kan typ inte bli det för studiehjälp), men för min barnpension/efterlevandestöd. Och det är typ femtontusen. Hallelujah! 

Så nu väntar jag på domen från min lärare ungefär. Om hon nu kan läsa mina meddelanden någon gång. Jag har en känsla av att hon inte kommer vara nådig. Innerst inne vet jag att det kommer ordna sig, på något sätt. Men jag har lärt mig, att om man föreställer sig det värsta från början så blir det inte lika jobbigt om det visar sig sluta så. 

Och nu har jag även lärt mig att man inte ska gå mot sin egen vilja och känslor.